Hm.. Förmodligen mer förvirrad nu än innan.. Men på nåt konstigt sätt känns de ändå bättre.. Det är väl så här det ska vara mellan oss.. På nåt sätt blir jag ändå lugn när vi pratar, och lugn behövde jag bli igår, var hysterisk efter jobbet, folk blir f-n tokiga av rea! Fick även en mysig middag på kungshallen med efterföljd fika på Waynes med Maria <3 Det känns som någon konstig trygghet att veta att det alltid finns något mellan oss, något som inte rubbas som allt annat i mitt liv, något konstant de senaste åren. Det kanske inte behöver vara något mer än det lilla att man vet att gnistan finns där även om den aldrig kommer flamma upp.. Ja, ja, tänker för mycket som vanligt! Men några ord som beskriver det så bra är (jodå lite italienska kommer jag faktiskt ihåg;P):

Di Sere nere che non c'è tempo non c'è spazio e mai nessuno capirà
 Puoi rimanere perche fa male male da morire senza te.. 


Jag vill åka utomlands nu, nu, nu. Jag vill dels åka på ett par veckors skön sol och fest semester, jag vill dels ut i flera månader och fara runt om på detta klot och back-packa, leva livet, se världen och göra tokiga saker, och dels så vill jag ta mina saker och flytta utomlands för att jobba och kanske plugga, usa, italien eller london.. Men det får vänta ett litet tag till, förut har jag bara kännt gud va kul det skulle vara att flytta utomlands för gott men jag har ändå varit rädd och känt att jag inte vågat, flytta till ett helt nytt land, helt själv, nytt språk osv, men nu börjar jag faktiskt känna att jag skulle våga de! Fast först ska jag jobba klart på inwear och plugga mina kurser hela hösten, sen vinter: ut och back-packa tills de är dags att åka hem och söka Ky, förhoppningsvis komma in och plugga där 1,5 år varav ett halvårs praktik och sen, sen kan jag flytta till New York, Milano eller London, plugga någon liten språkkurs och sen jobba som Inköpare, träffa the man of my dreams och leva livet, jaa det är så min livsplan ser ut just nu, det känns bra att skriva ner den ibland, för så omöjligt är det inte, jag kämpar vidare mot mina drömmar, hoppas ni oxså gör de oavsettt hur dessa drömmar ser ut! Det finns verkligen ingenting som imponerar mig så mycket som folk som lever sina drömmar, som gör något verkligt av deras liv, de de verkligen vill göra, de som vågar gå utanför vardagens trygga mönster och det är detta som är mitt mål i livet att våga göra allt jag vill, kämpa till döden för att lyckas med det, för när jag dör oavsett om jag är 23 eller 93 när jag dör så vill jag vara nöjd och lycklig!